Anders Hansson och Elna Nilsson

Fastigheter

Fastighet Tidpunkt
Starrarp 2:10 (avregistrerat nummer) 2 mars 1920 - 23 februari 1929
Hårderup 4:18 (avregistrerad fastighetsbeteckning) 17 mars 1919 - 2 mars 1920
Hårderup 2:10 (avregistrerad fastighetsbeteckning) 29 augusti 1931 - 7 juli 1944
Hårderup 1:18 (avregistrerad fastighetsbeteckning) 29 augusti 1931 - 7 juli 1944

Anders Hansson var född den 30 januari 1865 i Sövde och han var son till husmannen Hans Nilsson och hans hustru Elsa Persdotter. Anders gifter sig den 23 augusti 1890 med Elna Nilsson som var född den 6 december 1866 i Sövde. Familjen bodde på Hårderup 1 fram till 1944 då Anders avled den 29 juni 1944. Elna flyttar till Västra Alstad den 28 april 1944 och där hon avlider den 15 november 1956.

Bouppteckning efter Anders Hansson som avled den 29 juni 1944.

Den 7 juli 1944 förrättades bouppteckning efter lantbrukaren Anders Hansson på Hårderup nr 2, född år 1865, i äktenskap 1890, med efterlämnade änkan Elna Hansson, avled den 29 juni 1944 och efterlämnade som dödsbodelägare änkan Elna Hansson samt barnen:
dottern Anna, gift med handlaren Carl Jönsson, Österslöv.
sonen arbetaren Nils Andersson, Röveröd, Ljungbyhed, gift med Signe Andersson.
dottern Ellen, gift med lantbrukaren Gustav Hansson, Fru Alstad.
dottern änkan Hilma Sandberg, Upplandsgatan 58, Stockholm.
dottern Sigrid, gift med målaren Holger Nordahl, Tomelilla.
sonen vaktmästaren Johan Hansson, Jacob Vestinsgatan 1 a i Stockholm, gift med Holma Hansson.
dottern Emma, gift med conditorn Gustaf Lindbladh, Pingstvägen 12, Midsommarkransen.
dotter Elina gift med muraren Rudolf Håkansson Södra Förstadsgatan 121, Malmö
sonen Carl Hansson, vistande på okänd ort i Amerika
I bouppteckningen redovisades följande fastigheter: 1/32 mantal Hårderup nr 1 (1:15), avstyckat område med en rymd av 0,3680 hektar (1:18), och 1/64 mantal Hårderup nr 2 (2:10) och som upptogs till taxeringsvärdet på 5 300 kr. Dom sammanlagda tillgångarna uppgick till 7 281 kr och skulderna uppgick till 7 324 kr vilket innebar att det inte fanns någon behållning i dödsboet.