Starrarp 2:2 (aktuellt nummer)

Källa: hitta.se

Källa: hitta.se

Fastigheten bildades 1836 i samband med det laga skifte som då genomfördes utav Starrarps marker. Starrarp 2:2 omfattade 5/32 mantal och var ett skatterusthåll som ägdes av Nils Månsson och han erhöll markerna medkvarboenderätt. På kartan till höger är markerna tillhörande Starrarp 2:2 markerade med “Ba”.

Källa: Svensk gods och gårdar ca 1944

I boken “Svenska gods och gårdar” var bilden till vänster från mitten av 1940 talet införd tillsammans med följande text:

Postadress:        Vollsjö                                                                 Telefon:             55 Bjälkhult

“Areal: Totalt 26 hektar, därav 20 åker, 6 skog och fäladsmark. Tax.-v 27900. Jordart: Svartmylla på lerbotten. Skogsbestånd: Alskog. Mangårdsbyggnad uppförd 1866 av Måns Nilsson. Ekonomibyggnad uppförd samtidigt. 1 häst, 3 unghästar därav 2 ston, 2 får, 75 höns. Gården till släkten 1890 genom köp från Ola Månsson. Nuvarande arrendator övertog arrendet 1924 efter sin fader. Ägaren Nils Anderssons sterbhus. Nils Andersson var född 11 november 1860 och dog den 31 december 1931. Son till Anders Svensson och hans hustru Hanna. Gift med Johanna Andersson född 5 januari 1870. Barn: Anders född 27 juli 1891 (arrenderar gården, är ledamot av kyrkofullmäktige), Anna född 1898, Ida född 1900, Linnea född 1905, Nils född 1908, Ernst född 1912.”

Källa: Skånes bebyggelse ca 1955

I mitten av 1950-talet var bilden till väster införd i boken “Skånes bebyggelse, del 1” och till bilden fanns följande text:

Postadress:       Vollsjö                                                                  Telefon:             Hörby 42055

“Areal: 26 hektar varav 20 hektar åker, mulljord på lerbotten och grusbotten. Tax.-v. 49800. Djur: 3 hästar, 10 kor, 12 ungdjur, 19 svin, 75 höns. Mangårdsbyggnad från 1866,
tegel under eternittak, 8 rum, 1 hall, förstuga, kök, elljus, elkraft, vatten, avlopp. Ladugård från 1866, tegel under eternittak. Gården i släktens ägo sedan 1890 och övertogs av nuvarande ägaren efter brodern Anders Nilsson 1955. Ägare: Hemmansägare Nils Johan Nilsson född 15 oktober 1908, son till Nils Andersson Johanna Andersson.”

Källa: kartbild.com

Fastigheten har på den häradsekonomiska kartan här till höger fått nummer 15 och sträcker sig både norr och söder om Sniberupsvägen.  På den ekonomiska kartan från 1975 är fastigheten inte förändrad i storlek. Om man jämför med dagens kartor så har mycket av åkermarken sålts av och ingår numera i Starrarp 1:19.

Källa: kartbild.com

Sniberupsvägen 34
Starrarp 2:2

Ägare                                                  År                               Kommentar
Nils Andersson och Johanna             1890-1924                  Övertog gården
Andersdotter

Anders Nilsson                                   1924-1950                  Son till Nils och Johanna
Nils Nilsson                                        1950                            Son till Nils och Johanna
Ernst Nilsson                                                                         Son till Nils och Johanna
Inge Andersson                                  1999-                          Sålde ifrån husen med markområde
Mikael Nordlund                                 2007-2017                  Äger byggnaderna med tillhörande markområde
Rickard Hansson och Maria               2017-                          Rickard från Pregestad, rörläggare

Ola Nilsson och Sissa Hansdotter bodde i boningshusets östra gavel. Enl. bouppteckning 1898 ägde de Starrarp nr 2 1/128-dels mtl. Tax.värde 800 kronor
Ola Nilsson var född 12.5.1824, Hårderup 6, sockenskräddare. Han lär ha kallats för ”höjfären” = högfärdsblåsa. Ola var gift med Sissa Hansdotter född 2.22.1828 Skumparp 1. Sålde sill i gårdarna, transporterade i rullebör. Fisken kom från Simrishamn. Ola och Sissa gifte sig 29/10 1852.
Ola och Sissas barn: Ingar född 12.11.1852, död 1862, Elna född 17.12.1854, gift med Carl Larsson, Malmö, (deras barn: Maria, Josef, Marta), Nils Olander född 8.12.1859, bagaremästare, Starrarp 1:17, gift med Anna Nilsdotter, deras barn Hilding, Agnes, Anna). Kjersti, Starrarp 2:18 född 22.10.1857, död 1950, gift med smed Måns Nilsson. (deras barn: Frans död 1943, Oskar). Hans född 4.4.1863 seminarieelev drunknad i Växjö 1884 när han gick igenom isen.
Anton Åkerblom och Elsa bodde en tid i boningshusets östra gavel. De var hyresgäster
Måns Nilsson byggde boningshuset 1866 och uthusen uppfördes också då.
Måns Nilssons hustru Kersti eller Kjerstena Olsdotter var känd för att sy fina yllebroderier.
Sönerna tog över i tur och ordning Anders Nilsson, Nils Nilsson och Ernst Nilsson. Andra syskon Linnéa i Östraby (son Ingvar), Ivar lantbrukare Hjärås, Astrid (barn till en syster) och Ida samt hemmadottern Anna. Anna fick i 20-årsåldern problem med depressioner. På denna tiden trodde man att man kunde bota det genom att dra ut alla tänder i munnen, vilket man gjorde på Anna. Astrid, gift med Gunnar Karlsson (lastbilschaufför), drev fram till 1950-talet diverseaffär i Fogdarp. Hennes son är ägare till Fridhills kyckling, Osbyholm
Ernst lär under andra världskriget ha yttrat med sin lite pipiga röst ”läget är förtvivlat – men det hörs ingenting och syns ingenting”. Ytterligare historia om Ernst: Från gödselstacken rann ibland gödselvatten ut och ställde sig vid landsvägen. Grannen fick svårt att komma åt sin postlåda eftersom det stod gödselvatten där. Grannen sa då till Ernst att se till att det inte rann ut och ställde sig vid postlådan. Ernst sa då ”du kan väl ta stövlar på dig”.
Ernst hade tagit körkort i unga år och var därför ofta chaufför för andra ungdomar när de skulle på dans på Östraby Gästis. En gång var bilen helt fullpackad med folk, inte minst i framsätet, så Ernst hade svårt att hitta växelspaken. Han rotade bland benen och sa:
– Här ska va en pele!
Historier om Ernsts bil: När Ernst blev äldre så minskade intresset att hålla bilen i bra skick. Han hade varit och besiktigat bilen och fått ett stort antal anmärkningar på den. Då körde han in till Vollsjö Lantbruksservice och räckte fram pappersbunten med anmärkningar från besiktningen och sa ”här har ni nådiga luntan”.
Under många år körde Ernst med en Ford Taunus av 1962 års modell. En ljusblå. Den blev i allt sämre skick. När Lantbruksservice i Vollsjö skulle åtgärda felen gick det till så att en montör åkte med Ernst hem tillbaka till Starrarp. Väl där tog montören över bilen och körde tillbaka till verkstaden i Vollsjö. Det tog flera dagar att reparera den. En gång på väg från Vollsjö till Starrarp, med Ernst vid ratten och montören bredvid kom de som vanligt till frenningebergsbacken. Ernst körde alltid sakta. I backen blev montören till slut frustrerad när bilen i alldeles för hög växel började segdra, så den nästan hackade.
– Ska du inte växla ner? frågade montören förebrående.
– Ah, vi e strajs oppe, sa Ernst!
Ernst var en mycket känd kund på bilbesiktningen i Hörby. Hans yttre, såväl som hans pipiga stämma med utpräglad starrarpsdialekt var omisskännlig. Så kom han en gång till bilbesiktningen och hade faktiskt en nyare bil, en röd Opel Kadett. Han klev ur bilen och hälsade personalen med orden:
– Ni kanske inte känner igen mej, för ja´ har ny bil och nya böjsor!
En vår när Nils och Ernst skulle släppa ut korna på bete, så hade de hjälp av systersonen Ingvar från Östraby. Nils var lite ”sävlig” och kom inte undan när de glada korna sprang ut ur stallet, så han trillade. Då sa Ernst anklagande till Ingvar ”putta du Nils?”
Källa: Starrarpsgruppen