Starrarp 8:9 Tregubbahuset (aktuellt nummer)

Starrarp 8:9 Tregubbahuset

Ägare                                                                             År                                                          Kommentar
Per Håkansson,Karl Kristensen                                                                                                  Handlare i Starrarp
Otto Nilsson                                                                  1949-1986
Georg, Nils, Anton o Ester                                             1986-1987                                            Syskonbarn till Otto, ärvde huset
Bertil Persson, Bertil Karlsson, Tommy Kristiansson     1987-1987                                            Grannarna till Tregubbahuset
Löberödsbo                                                                   1987-1988
Ulf Stige                                                                         1988-ca 2005
Mattias Grön                                                                  Ca 2005-2007                                     Bror till Maria Grön i Poetahuset i Bjälkhult
Maria Grön                                                                     Ca 2007-2009
Kjell o Ingrid Ahlgren, Borås                                          2009-                                                   Fritidsbostad

Länk till Otto Nilsson intervjuer

Länk till Artikel om Tregubbahuset

Historia om Otto berättad av Kaj Sotare i febr.2023

Ett gäng från Starrarps Bollklubb hade tillsammans rest eller troligen cyklat till Malmö för att där se Malmö FF spela. Förmodligen var detta mitten eller slutet av 1920-talet.
Efter matchen enades man om att festa loss i Folkets Park. Det blev en blöt kväll och även dans. Det där med dans blev inte uppskattat av malmöpågarna. De såg starrarpspågarna som rivaler. Efter en del gruff var ett stort slagsmål igång.
Otto berättade i efterhand att han hade utdelat “danska skallar” både till höger och vänster och med sådan kraft, att när han dagen efter skulle kamma sig, fick han två tänder i kammen!

Bertil Persson

Länk till fler Ottohistorier

Beskrivning
När Tregubbahuset byggdes vet man inte exakt. Vid skiftet 1836 fanns det inget hus på platsen, vilket framgår av skifteskartan. Troligen har, åtminstone delar av det flyttats dit, från annan plats i byn, nån gång på 1850-1860-talet. Marken där Tregubbahuset ligger har varit en samfällighet. Den uttogs vid laga skifte 1836 till gemensam lertäkt för byn och då låg den ca 60 meter åt nordost, i en svacka mitt i den nuvarande åkern. Den kartlagda lertäkten byttes nog ut mot den nuvarande hustomten i samband med att huset flyttades dit. Tregubbahuset låg länge på ofri grund. Huset ägdes av handlanden Per Håkansson, August Håkansson och sen Karl Kristensen, som 1949 sålde det till Otto Nilsson.
Tregubbahusets östra länga låg tidigare vid affären. Den flyttades till Tregubbahuset och byggdes till med två sparrpar. När huset flyttades lejdes ett stort antal starka karlar för att bära huset från affären till Tregubbahuset. Främst bland husflyttarna gick handlaren Per Håkansson med ett stop brännvin. Han beordrade halt och vila åtskilliga gånger, för att flyttkarlarna skulle ta en sup innan flyttningen fortsatte.
På Tregubbahuset fanns en ”sneluda”, vedskjul på norra sidan, som revs runt 1990.
Yttertaket på Tregubbahuset var ursprungligen halmtäckt. Sedan var där papptak och ovan därpå lätt Otto lägga det nuvarande plåttaket ca 1977. Snickaren Folke Karlsson anlitades.
Efter Ottos död 1986 var Bror Nilsson i Hårderup spekulant på huset och inför risken att det blev en soptipp mitt i byn ingrep de närmaste grannarna Bertil Persson, Bertil Karlsson och Tommy Kristiansson och köpte huset. De sålde det dock snart, varefter en viss upprustning skedde. Den stora renoveringen påbörjade nästa ägare, Ulf Stige, med att ta fram korsvirket och putsa om hela huset. I samband med detta revs ”sneludan”, vedskjulet i nordväst. Näste ägare Mattias Gröhn påbörjade en total inre renovering, som hans syster Maria Gröhn fullföljde runt 2008.
Nuvarande ägare, Ingrid och Kjell, har gjort ytterligare förbättringar i och på Tregubbahuset. Framförallt har den östra längan föredömligt totalrenoverats.
Källa: Bertilihultet
—-
I Tregubbahuset bodde den legendariske Otto Nilsson (son till Nils o Hanna Persson, Starrarp 3:10). Otto Nilsson bodde i lägenheten i mitten och hyrde ut västra och östra lägenheterna. Ottos farstu användes i många år som busskur av Starrarps barn när de väntade på skolskjutsen. Otto var väldigt duktig på att berätta historier, alla inte helt sanna. Eller som Gösta Kristiansson i Hårderup sa – Otto har upplevt mer än han varit med om!
Otto Nilsson var grovarbetare, framför allt grävde han diken för hand i bygden för dränering, avlopp och kanalgrävningar. Fram till dess att Otto köpte huset bodde där hantverkare av olika slag som hyrde av handlaren. Det kunde vara ekonomiskt fördelaktigt för handlaren att hyra ut huset till hantverkare eftersom handlaren kunde sälja arbetsmaterial till hantverkarna.
Otto har berättat att en skräddare Jernberg har bott i den mellersta lägenheten och senare Grankvist. Den östra längan är byggd/ditflyttad som verkstad åt Grankvist. Gunnar skomakare bodde senare i den östra längan. Elof Murare har också bott i Tregubbahuset. Carolina, änka efter smeden Johan Strömbäck, har bott i den mellersta lägenheten på 1910-talet. Strömbäcks hade en son, som hette Gustav. Han var ovanligt intelligent. Läraren Rosendahl medgav att Gustav varit till hjälp många gånger, för att ge svar på frågor, som Rosendahl själv inte kunde ge svar på. Gustav blev sen, under en tid, bokhållare i Starrarps affär. Sen började han studera och blev läkare. Han hade egen praktik vid Mårtenstorget i Lund i många år. Carolina flyttade från Tregubbahuset 1916. Så långt Ottos berättelse.
Kersti Sömmerska hade runt 1910 verksamhet i Tregubbahuset i den västra lägenheten. Hon hade flera sömmerskor till hjälp och den mesta tiden reste de runt på gårdarna och sydde. De bodde på respektive gård, medan de sydde där. Sömmerskan Selma från Tollstorp var en av dem, innan hon gifte sig. Eftersom Carolina Strömbäck delvis samtidigt bodde i lägenheten intill, så kan man förstå att husets namn Tregubbahuset vid denna tid ännu inte var myntat. Det var långt senare.
Jöns Andersson från Starrarp 2 har också bott i östra längan. Han var far till Nils Jönsson, som var gift med Tekla och bodde på Starrarp 21:2. Jöns Andersson var ombud för bussgods. Man kunde hämta och lämna paket till honom, som skickades med bussen.
Knöös bodde i Tregubbahusets östra länga innan Jöns Andersson bodde där.
I Tregubbahuset bodde en Sjöberg, som tillverkade nötknäppare på uppdrag av Hemslöjden i Malmö. Han var verksam på 1920-talet. Nötknäpparna skickades per post till Malmö genom Starrarps affär, som även var postkontor. I frenningstrakten är det flera som tillverkat nötknäppare. Åtminstone ca 5 personer.
Magnus Svensson flyttade till Tregubbahuset 1917, då han överlät gården i Skumparp till Alfred Åkerblom. Han bodde i västra lägenheten. Magnus Svensson var frisör, men han var inget vidare bra frisör. När han inte fick rätt på lockarna på kunderna, så spottade han dem direkt i håret för att rätta till dem. Frisören i Vollsjö anmälde Magnus Svensson för att driva frisörverksamhet utan tillstånd. Landsfiskal Sjöström i Rönås beslutade dock, att så länge inte Magnus Svensson klippte någon i örat, så fick han bedriva sin frisörverksamhet. Magnus Svensson spelade också dragspel. Oskar i Årröd, son till Magnus Svensson, skulle också pröva på att spela dragspel, men då sa Magnus Svensson – han bler aldri ”ännen” av mej!

Per Nilsson, bror till Otto i Tregubbahuset, Gottfrid Starrarp 3:26, Anders Starrarp 3:10 och Anna i Starrarps affär bodde i västra lägenheten en period i början av 1950-talet, sedan han blivit änkeman. Otto har berättat att en gång när han lagat soppa, så gick han in till sin bror Per med grytan. Det tog inte lång stund förrän Per, som då blivit lite vilse, kom tillbaka med soppan till Otto och sa – du får smaka denna soppa, den är jättegod. Det tror fan sa Otto, jag har själv lagat den! Per bjöd gärna på desertvinet Kap Constantia. Även barn blev bjudna på det. En gång när Svenne i Starrarps affär var i 13-årsåldern och på besök hos Per hade han slut på vinet. Då bjöd han på renat blandat med vatten – det är samma sak, sa Per. Han hade halstabletter Eucalyptus i västfickan utan förpackning. Dem brukade han bjuda barn på. Per hade gården Fränninge 28:5 (Nymans) på Alestadvägen, det första till vänster efter bäcken. Per hade varit i Amerika och tjänat pengar som han köpte gården för. Det berättas att han hade en hel ryggsäck full med pengar när han kom hem från Amerika. Han överlät gården till dottern Kersti och hennes make Nils Bengtsson och flyttade då till Tregubbahuset. Antagligen skedde det i samband med att hustrun Kristina dog 1943. På slutet av sitt liv bodde Per på ålderdomshemmet i Frenninge. Där trivdes han aldrig och rymde därifrån ibland. Då liftade han med mjölkskjutsen till Starrarp och bodde hos sina syskon/släktningar där tills folk från ålderdomshemmet kom och tog honom tillbaka dit. Per dog 1957.
Olof Nilsson från Långaröd bodde på 1950-1960-talet i västra lägenheten. Han var bror till Anna Nilsson, Sniberup, som var mor till Astrid Andersson, Starrarp 3:10. I syskonskaran fanns förutom Olof och Anna även brodern Nils som var vägarbetare, men som sedan blev helt blind och i många år bodde på äldreboende i Hörby. Därutöver fanns en syster, Kristina, som dog på sin 5-årsdag av förstoppning. Familjen var mycket fattig och bodde i Långaröd söder om kyrkan, rött trähus, mittemot bastun. Olof Nilsson var ogift och hade slitit hårt som dräng i hela sitt liv. Han fick många gånger bo väldig dåligt i något uthus hos bönderna han tjänade hos. Bostaden var inte uppvärmd och kläder gick inte att torka. Han hade dåligt med kläder, frös mycket och for väldigt illa under sin tid som dräng. Vissa bönder var inte heller snälla mot Olof. När Olof fick pension och flyttade till Tregubbahuset fick han råd att köpa gummistövlar. Han hade många par gummistövlar vid sin död, antagligen för att han ofta varit våt om fötterna i dåliga skodon under sin tid som dräng och ville försäkra sig om att detta inte skulle inträffa igen ifall det blev dåliga tider. Olof hade också ett stort lager brännvin vid sin död. Antagligen hade han tidigare inte haft råd med detta heller. Olof dog på 1960-talet. Olof blev begravd på Frenninge kyrkogård. När de anhöriga lämnade tillbaka gravplatsen blev Gösta Persson i Hultet (torparen) begravd på samma plats.
Efter Olof hyrde Ulla Nilsson (dotter till Allan Nilsson, Starrarp 8, på vägen mot Bjälkhult) och hennes sambo och deras första barn i den västra lägenheten en kort tid. När Ulla med familj flyttat ut slog Otto ihop den västra lägenheten med sin egen. Då blev den västra farstun ”väntrum” för bussresenärer.
Västra lägenheten: Anna från Starrarps affär. Kersti Sömmerska åtminstone fram till 1916. Magnus Svensson från 1917. Anders Nilsson 3:10, Per Nilsson, bror till Otto, Olof Nilsson från Långaröd,. Ulla Nilsson från Starrarp 8 i mitten på 60-talet, m.fl.
Mellersta lägenheten: Skräddare Jernberg, Skräddare Grankvist, Carolina Strömbäck, m.fl. och Otto Nilsson 1949-1986
Östra lägenheten: Gunnar Skomakare, Knöös, Jöns Andersson, m.fl.
I okänd lägenhet: Elof Murare, Sjöberg, Per Nilsson, Gottfrid Nilsson