Skumparp 1:15 (avregistrerat nummer)

Källa: Lantmäteriet

Fastigheten bildades 1884 vid en hemmansklyvning av fastigheten Skumparp 1:3.

Fastigheten delas i tre delar:

A      1:14       221/4096 mantal         äges av Mårten Jönsson

B      1:15             7/512 mantal        äges av skolläraren J P Rosendahl (obebyggt                                                           skifte)

C       1:16        11/4096 mantal       äges av Nils Hansson (obebyggt skifte)

Källa: kartbild.com

Fastigheten ses på den häradsekonomiska kartan från omkring 1910 som nummer 7 och ligger öster om Skumparpsvägen och på den ekonomiska kartan från 1975 här under ses fastigheten med beteckningen 1:15.

Källa: kartbild.com

Källa: kartbild.com

Här till höger är också en satellitbild över den aktuella fastigheten.

Se även Skumparp 1:22 (aktuell beteckning)

Cykelverkstaden

Skumparpsvägen 314
Skumparp 1:22 Nils Mårtensson

Ägare                                                År                      Kommentar
Lärare Rosendal                                                         Han byggde huset
Alfred Åkerblom                            1916-1917
Nils Mårtensson                            1917-
Jens Sjögren                                                               Kom från Ulatofta
Hilding Ekberg
Kjell-Ingvar o Karla Åkerblom

Rosendal, lärare i Starrarp byggde huset år 1901. Han blev sjuk och flyttade aldrig dit. Istället bodde sonen Edvin Rosendal där. Han var skräddare.

Alfred Åkerblom tjänade på Alestads boställe. Johanna tjänade hos Anders Anderssons (nuvarande ägare Evy Avenberg) i Alestad. De träffades där. Alfred Åkerblom köpte gården av Rosendal år 1916 för 6.000:-. Gården omfattade 7 tunnland. Han ägde fastigheten över våren och sommaren. Sen skulle grannen Magnus Svensson sälja sin gård på auktion. Mårten Bengtsson, Starrarps Ora (far till blivande cykelreparatör Nils Mårtensson) kom till Alfred Åkerblom och sa:
– Ni som är unga behöver ett större ställe och min påg Nils vill starta cykelverkstad och han behöver bo mer centralt än Norregård på Starrarp ora. Ropa in Magnus Svenssons gård, så ger jag 7.000 för detta.
År 1917 köpte Alfred Åkerblom gården norr om Rönåsvägen på auktion av Magnus Svensson för 14.000:-. Den var på 14 tunnland.
Nils Mårtensson satte igång i stor skala med två anställda Gösta Reutermyr och Kalle från Alestad samt Svante Hassel. Kalle jobbade där, sedan han slutade skolan. Kalle dog p g a sjukdom 22 år gammal. Kalles bror Nisse var också anställd där. Även Olof Nilsson (broder till Johan Äggapackare från Starrarps ora var anställd där. Nils Mårtensson slutade med sin rörelse när omsättningsskatten kom. Det var meningen att Svante Hassel skulle ta över verkstaden efter Nils Mårtensson, men det blev inte så. Han övertog istället Grans cykelaffär i Östraby. Kalle och därefter Nisse, efter Kalles död, tog istället över verkstaden efter Nils Mårtensson i mitten på 1950-talet. Eventuellt arrenderade de den. Nisse hade verkstaden i 5 år. Bror Olofsson arrenderade verkstaden, och anställde även folk. Han flyttade därefter till Önneköp, där han hade mekanisk verkstad. Verkstaden i Starrarp var filial till verkstaden i Önneköp.
Det berättas att Otto i Tregubbahuset skulle få lagat motorfästet på sin motorcykel hos Nils Mårtensson. En anställd lagade detta genom att slå ner ett vedträ. Otto var aldrig nöjd med den lagningen.
Nils Mårtensson sålde Lazarolsalva. Den salvan var bra för allt.
Nils Mårtensson bodde kvar i boningshuset och gick kvar och pysslade i verkstaden efter det att han överlåtit den. Nils Mårtensson hade kombinerad telefon privat och till verkstaden. Därför flyttades hans telefon ut i verkstaden när den var öppen.
Nils Mårtensson var mycket intresserad av jakt. Han hade rävskinn och bössor på väggarna och en pistol i bagarugnen.
Nisse sålde en cykel till Per-Henrik. Dock sprack ramen på den, vilket Per-Henrik var förtretad över. När Nisse körde en liten amerikansk motorcykel med små hjul passade Per-Henrik på att utdela straff för den dåliga cykeln. Nisse var i rätt höjd när han körde motorcykeln och då spottade Per-Henrik honom i ansiktet.
Nils Mårtensson var inte så intresserad av jordbruk. Han drev inte jordbruket själv mer än i fem år. Sedan arrenderade Alfred det i alla år. I Alfreds arrendeavgift ingick 2 liter mjölk per dag, hemburet till Nils Mårtensson. Nils Mårtensson sålde 250 cyklar per år när det gick som bäst. Han hade dessutom planer på postorder, men det blev inget av med det. Nils Mårtensson var också fotograf. Nils Mårtensson döpte gården till Zätersdal eftersom husen ligger i form av z (nästan).
Nils Mårtensson var inte gift. Han hade en flickvän Hilda som dog i lungsot (se Starrarp 20:4). Han lär ha varit lite förälskad i Agnes Olander.
Nils Mårtensson bodde kvar tills han dog – dock en kort tid på slutet på lasarettet. Nils Mårtensson sålde till Jens Sjögren i Ulatofta. Hilding Ekberg köpte av Sjögren. Hilding Ekberg var i yngre dagar ofta på tinget för hembränning. Till slut sa domaren:
– Det är ju ofta vi träffas.
Då sa Hilding Ekberg:
– Ja, vi är ju bekonta (bekanta).
Hilding Ekberg hade en häst som dog på 70-talet. Då slaktade Ekberg hästen och åt den. Han rökte en del av köttet och malde en del på köttkvarn. Köttkvarnen var ständigt fastsatt på köksbordet så han kunde mala efter hand. Efter en tid tyckte Ekberg att hästköttet blev lite torrt. Då åkte han med bussen till Sjöbo för att köpa fläskfärs att blanda i hästköttet. Till saken hör att Ekberg inte hade någon frys och förmodligen inte kyl heller. Han gick även till grannarna och erbjöd dem hästkött, vilket de absolut inte var förtjusta i.
Ekberg skulle vid ett tillfälle sälja en trädgårdssoffa. Han tyckte inte att spekulanten ville ge tillräckligt mycket för den. Då tog Ekberg en yxa och slog soffan mitt itu:
– Såja, nu är här bränne (ved) för pengarna!

Hilding Ekberg skulle på läkarbesök. Innan besöket hade Alma Hansen i Hårderup 2 ordnat att han fick bada. På vårdcentralen vill de att Ekberg skulle bada regelbundet. Då sa Ekberg: – Det är inte bra att bada, man blir så torr i huden (med Ekbergs särskilda betoning).

Alma Hansen i Hårderup var med Ekberg när han skulle till Ystads lasarett. Alma frågade:
– Har du varit i Ystad förut?
– Inte sen 1934 när jag satt häktad för hembränning, sa Ekberg.
Ekberg anmodades lämna tillbaka motboken. Troligen för att han sysslat med hembränning. Då sa Ekberg:
– Då kan ni ta foderalet också (med hans särskilda betoning).
Ekberg bodde en tid i Sotarehuset, vid Hårderups mosse. Då blev han påkommen med hembränning. Ekberg skyllde på att det var någon annan som brände i hans hus. Myndighetsfolket menade att han borde märkt om någon gick igenom resten av huset för att kunna bränna:
– Jo, sa Ekberg, jag såg en karl, som gick här igenom, men jag trodde han skulle ”binga kosta”. (Binda kvastar).

Ekberg var god vän med Ivan och Annie, som bodde mittemot, när Ekberg bodde i Sotarehuset. Ekberg var bjuden på kalas hos dem, sedan de flyttat till Hårderup 22:1.Vid den tiden hade Ekberg fattat tycke för en kvinna med barn från en ort där Ekberg tidigare bott. Kvinnan och barnet skulle också med på kalaset. Ekberg hade då beställt taxi för transport till Ivan o Annie. Ekberg slog på stort och bjöd även Harald och Lilly på Hårderups Nygård på skjuts. Haralds hade själv bil, så de undrade varför Ekberg bjöd på skjuts. Då sa Ekberg:
– Jag har beställt taxi för den lilles skull.

Kjell-Ingvar Åkerblom berättar en historia när Ekberg skulle bjuda hans föräldrarna på kalas. Ekberg ringde till dem. Fru Åkerblom svarade, men Ekberg ville prata med maken Alfred.
– Han är i stallet, sa frun, så han kan inte komma till telefonen nu.
Då frågade Ekberg om frun kunde lämna ett meddelande till Alfred. Ekberg vill ha framfört till Alfred, att han var välkommen på kalas, datum och tid och att han skulle ta med ”fruen”!?

Källa: Starrarpsgruppen