Starrarps Ora 1:76 (aktuellt nummer)

Källa: hitta.se

Fastigheten bildades 1979.

Möllehuset

Möllehuset rivet. Vid sidan om byggde Måns Olsson och hans hustru Elna ett boningshus. De dog båda före inflyttning. Boningshus, möllehuset och cirka två tunnland jord såldes av Ola Månsson till jägare Jörgensson. Familjen bestod av hustru Ingeborg och barnen Margit och Ingegärd. Kom till Starrarps ora omkring 1933. Möllehuset revs och länga med hundgårdar, garage och kokmöjligheter byggdes liksom hundgårdar utomhus. Boningshuset försågs med värmeledning och en snedbyggd veranda rättades till. Fasangård byggdes i närhet av Elna Tuvessons gräns.

Hunddressyr, fasan- och rapphönsuppfödning, mindre minkuppfödning och jordärtskocksodling blev under flera år jägarens inkomstkällor.

Utrymmen i den i närheten belägna väderkvarnen togs också i bruk liksom olika jord och fäladsbitar tillhöriga Starrarps kvarn.

Sedan Möllehuset rivits där ortens befolkning haft postfack flyttades dessa ut till den då vinglösa väderkvarnen. Alla Orans hushåll hade post- och tidningsfack där. Den gamla trädgården försvann helt liksom brunnen som fördjupades och en hydroforanläggning kom till.

Hunddressyren var till jaktändamål med mest av raserna Setter och Pointer. Jaktelever var anställda under sommarhalvåret. Dvärghöns användes för ruvning av fasan- och rapphönsägg. I tidigt skede när ungarna kom ut i sina spjälburar fick någon vakta annars var snart skator och duvhökar där. Enstaka djur kunde ibland ändå försvinna den vägen.

Minkarna dödades i vintertid tanades och exporterades till England. Svårt förstå den lilla betalningen som kom i pund och inte i kronor och ören.

Säsongen med “rotfrukterna” var kort och försummades lätt.

Köttavfall (som kokades) var inte alltid så lätt att få tag i. En slaktare i Bjelkhult kommenterade det en gång med att: “Ja´ kan inte hålla byns alla hundar med mat”. Hur mycket han svor till detta klarläggande behöver inte anges. Vissa olägenheter fanns med att hundarna skällde för mycket, ut- och ingångsluckorna slog för mycket, någon ihjälbiten höna och att de bistra krigsåren gjorde att godsen inte köpte flygfärdiga fasa- och rapphönsungar. Rörelsen fortsatte så småningom i Björka i mindre skala.

Knut Thulin