Hårderup 1:16

Fastigheten bildades officiellt 1 december 1885 som en avstyckning från fastigheten Hårderup 1:10-12. Nils Nilsson gjorde avstyckningen och sålde fastigheten till Ingar Jacobsdotter.

Källa: Lantmäteriet

En del av köpekontraktet från 1885 då Ingar Jacobsdotter köper avstyckningen.

Källa: Lantmäteriet

Källa: kartbild.com

På den ekonomiska kartan från 1975 finns fastigheten utmärkt med sin beteckning 1:16.

Lenkes.
Uppskattad adress Hårderupsängaväg 40
Hårderup 1:16 Ruinen

Ägare                                                             År            Kommentar
Selma Änka efter Nils Andersson Lenke
Nils Perssons dödsbo                                   1961

En liten fastighet på 267 kvm.
Berättat av Edvard Nilsson, Vallarum:
Lenke och Selma gifte sig på äldre dar. Selma var från Långaröds socken. Lenke hade en svart hingst som hette Boman och vanligen kallades Bomme. Bomme dog av korsförlamning och Lenke flådde honom själv. Ofta när det föddes dödfödda kalvar i trakten så tillkallades Lenke för att flå dem. Han var alltså lite slaktare också. En tid körde han med häst och vagn för ”Dumme Nils”, som for omkring och sålde kött. Dumme Nils bodde bl a i Nymans (Starrarp 20:2) och i Mossahused (Hårderup 21:1). Bromme hade köpts av Anton Nilsson, vilken på äldre dar bodde i Bombi Bitthuset. Selma var faster till Birger Sme. Lenke gick borta på diverse arbete, särskilt hos Ola Möllare. Han tog också iväg på betorna. Det som mest förknippas med Lenke är att han körde ikring och sålde riskvastar i bygden. Han fick lov av olika markägare att ta björkris i skogarna i trakten. Ofta var han i Puus kronopark och hämtade ris, ibland hela lass. Underst i vagnen låg ibland prima ved, som han passat på att ta där uppe när ingen såg det. Han gjorde både stora och små kvastar. På ett ställe ville bonden ha så stora kvastar som möjligt, fast dessa kanske var dyrare. Lenke fick på omvägar reda på orsaken. Bonden delade kvastarna och fick två istället, vilket han givetvis tjänade på. Lenke blev arg och skällde ut bonden och ville sen inte sälja fler kvastar där.
Lenke haltade mycket och det berodde på att han lär ha brutit det ena benet 2 eller 3 gånger och det andra 3 eller 4 gånger. Han vägrade alltid söka läkare. Istället vred han det själv rätt och lät det läkas. Benen lär ha varit ganska krokiga efter dessa kurer. Han kunde inte stiga upp i vagnen på vanligt sätt utan han hasade sig på ett mystiskt men elegant sätt upp.
Han kallades av Ehrman (på Hårderup 1:13) för greve Lenke. En gång hade Lenke lovat Ehrman att hjälpa honom med att ”ribba ru”. Arbetet kom igång men Lenke syntes inte till. Då sa en av gubbarna till Ehrman ”Nä Lenke kommer inte, för han sa att han gav fan i din ru” (råg). Då sa Ehrman ”I så fall ska han inte heta greve Lenke längre, för då ska han heta greve Satan”.
Lenke hade ett par getter och några höns och kalkoner. Dessa hade han ibland inne i stugan. Han påstod vid ett tillfälle att han hade en kalkon som vägde 28 kg. Skräddare Rosendahl hade sytt en väst till Lenke, för vilken han inte fått betalt. Rosendal råkade dock träffa Lenke hos Ola i möllan. När Rosendal fick se Lenke sa han med mycken satir i tonfallet ”Du e en jäkla bra karr du Lenke”, varvid Lenke genast svarade ”Ja, å du e en jäkla bra skräddare”. Att Lenke oftast försökte undkomma sina betalningsskyldigheter var nog närmast nödvändigt för att där skulle bli något över att leva på. Men en gång lyckades hans illmarighet inte. Det var när Edvard Nilsson hade fotograferat honom. Edvard körde dit med fotografierna, men Lenke sa att han för tillfället inte hade några pengar, men att han skulle få dessa senare. En tid senare träffade Edvard Lenke som var hos en granne och just höll på med gropningarbete. Edvard frågade om han kunde betala korten, fast han inte räknade med att få betalt. Nä sa Lenke, jag har inga pengar på mig men jag kanske kan få förskott på lönen sa han till grannen som själv var med i gropen. Javisst sa denne och drog fram plånboken och betalade skulden till Edvard. Lenke blev mycket snopen för han hade givetvis inte räknat med att denne hade någon plånbok med sig när de var i ”groben”.
Källa: Bertil Persson

Johan Lenke

I Hårderup bodde Johan Lenke. Han gjorde björkkvastar. När han körde omkring och sålde dessa, satt han på bottnen i vagnen som saknade sittbräda. Under fleara år hade han en hingst som drog vagnen. Ibland hjälpte han bönderna med betrensning, gallring och upptagning. En gång var han hos en bonde i Alestad. Plötsligt hörde han hingsten gnägga. När han kom in på gården såg han att bonden och hans bror hade ett sto till hingsten. Lenke blev rasande över detta tilltag och lämnade omedelbart gården. Nu var det slut med allt arbete och försäljning av kvastar på den gården för hans del.

Nedtecknat av lärare Nils Persson, Vallarum.