Starrarp 7:7 (aktuellt nummer)

Adress Sniberupsvägen 11
Aktuell period 1939 -
Areal 0,0952 hektar
Ursprung Starrarp 7:2 (avregistrerat nummer)

Beskrivning

Källa: hitta.se

Per Nilsson och Anna Nilsson, född Månsson äger Starrarp 7:2 varifrån Starrarp 7:7 avstyckades 1939

Starrarp 7:2

Källa: Skånes bebyggelse ca 1955

Ovanstående bild är ifrån boken “Skånes bebyggelse” del 1 där den fanns med i utgåvan ifrån mitten av 1950-talet tillsammans med följande text:

Postadress:                 Vollsjö

“Areal: 970 kvm. Tax.-v. 13500. Fastighet från 1939, tegel under eternittak, 2 rum, förstuga, kök, källare, elljus, elkraft, vatten, avlopp. Fastigheten byggdes 1939 och övertogs av nuvarande ägaren efter maken. Ägare: Fru Ester Kristiansson född 5 december 1885, dotter till Anders Bengtsson och Kristina född Andersson, gift med Per Kristiansson född 10 december 1866, son till Kristian och Gertrud Fredriksson. Barn: Gunnar född 1912, Göte född 1914, Gunhild född 1918, Gösta född 1922.”

Källa: kartbild.com

Fastigheten Starrarp 7:7 ses på den ekonomiska kartan från 1975 här till höger med sin rätta fastighetsbeteckning 7:7. Här under ses en satellitbild över fastigheten med omnejd.

Källa: kartbild.com

Ägare

Tidpunkt Ägare Anteckningar
2007 - Lifestyletv, insamlingsstiftelse
1973 - 2007 Bertil Persson
3 april 1939 - Per Kristiansson och Ester Kristiansson (köp)
- 3 april 1939 Per Nilsson och Anna Nilsson, född Månsson (äger 7:2)

Övrigt

Sniberupsvägen 11
Starrarp 7:7

Ester och Per var lantbrukare i Hjärås innan de byggde huset i Starrarp. Sonen Göte övertog gården i Hjärås. Sonen Gunnar Kristiansson hade gården Starrarp 15:1. Gösta hade inte flyttat hemifrån när huset i Starrarp byggdes av föräldrarna. Gösta har berättat att det var på den tiden han tillbringade 8 kvällar i veckan hos Otto Nilsson, som då hyrde i det s.k. Minkeried, som var gården precis norr om Olanders Bageri. 1949 köpte Otto Tregubbahuset och några år senare gifte Gösta sig med Emmy och flyttade till gården i Hårderup. Det är dessa Göstas år av umgänge med Otto, som gjorde att Gösta på ett fenomenalt sätt kunde berätta alla Ottos historier och historier om Otto.
”Ester Perkrischan” som hon kallades, var en glad sällskapsmänniska och alert. Hon stickade strumpor och vävde mattor till folk. På den tiden stickade man nya fötter i strumporna när de var uppslitna men behöll skaften. Det kallades att ”förföda” strumporna. Ester bodde på Öveds ålderdomshem den sista tiden av livet.

Källa: Starrarpsgruppen

Bilder