Vallarum 6:2 Rydala (avregistrerat nummer)

Källa: Lantmäteriet

Fastigheten bildades officiellt vid denna hemmansklyvning år 1899 men fastigheten delas i praktiken 1868.

År 1899 genomfördes officiellt en hemmansklyvning utav fastigheten Vallarum 6:1 som innebar följande fördelning av markerna som även syns på kartan här över:

A     6:2    107/576 mantal    äges av Ola Andersson
B     6:3      11/192 mantal    äges av Per Andersson
Bb    6:4       1/192 mantal    äges av Nils Olsson
C      6:5       1/576 mantal    äges av Nils Larsson
Ca  Lägenhet     Lägenhet avsöndrad från C tillhörigt statardrängen Ola Nilsson.
D    Lägenhet     Lägenhet avsöndrad från 1/4 tillhör smeden Johan Sandström.

Källa: Svenska gods och gårdar, 1937

Bilden här till höger och texten fanns med i boken Svenska gods och gårdar som utkom 1937.

Postadress:     Vallarum

Areal: Totalt 63 hektar, därav 30 hektar åker, 18 hektar skog, 15 hektar betesmark. Tax.-v. 51 700. Jordart: Ler- och mossjord. Skogsbestånd: Lövskog (bok). Mangårdsbyggnad uppförd 1886. Ekonomibyggnader uppförda samma år. 5 hästar, 2 föl, 12 kor, 15 ungdjur, 30 svin, 4 får samt 100 höns. Gården till släkten 1910. Ägare: Johanna Nilsson född 13 december 1882. Dotter till landstingsman Ola Mårtensson och hans hustru Anna, född Olsson. Gift med Anders Nilsson. Barn: Ruth 12, Nils 14, Lisa 15, Herta 17, Einar 19, Torsten 20, Signe 20, Birger 22.

Källa: Svenska gods och gårdar. ca 1944

Bilden här till vänster och texten fanns med i boken Svenska gods och gårdar som utkom 1944.

Postadress:        Vallarum

Areal: Totalt 62,4 hektar, därav 28,5 hektar åker, 18,5 hektar skog och betesmark. Tax.-v. 53 000. Jordart: Mossjord, ler- och grusmylla på grus- och lerbotten. Skogsbestånd: Bokskog. Mangårdsbyggnad och kostall uppfört 1886 efter brand, häststall 1876. 4 hästar, 4 unghästar, 12 kor, 18 ungdjur, 4 modersuggor, 30 gödsvin, 4 får, 75 höns, 4 livgäss, 4 livankor. Vid Anders Nilssons frånfälle 1928 övertogs gården av sterbhuset. Han hade köpt den 1910 av Per Ryberg, som övertagit den efter sin fader Ola Ryberg, vilken köpt den an Mårten Månsson. Ägare: Johanna Nilsson, född Olsson 13 december 1882. Gift med Anders Nilsson född 30 juni 1879, död 1928. Barn: Rut född 1912, Nils född 1914, Lisa född 1915, Herta född 1917, Einar född 1919, Torsten och Signe född 1920, Birger född 1922.

Källa: Skånes bebyggelse, ca 1955

Bilden till höger är tagen ur boken “Skånes bebyggelse” del 1 som utkom i mitten av 1950-talet, där den fanns tillsammans med följande text:

Postadress:         Vallarum                                                                                                                        Telefon:                Sjöbo 32015

“Areal: 28,5 hektar åker, 12 hektar skog, ler-, mull- och mossjord på lerjord och grusbotten. Tax.-v. 94500. Djur: 2 hästar, 13 kor, 15 ungdjur, 25 svin, 100 höns. Mangårdsbyggnad från 1882, tegel under tegeltak, 2 lägenheter om sammanlagt 10 rum, 1 hall, förstuga, kök, källare, elljus, elkraft, vatten, avlopp. Ladugård från 1886, tegel under tegeltak. Traktordrift. Gården i släktens ägo sedan 1910 och övertogs av nuvarande ägaren efter modern 1946. Ägare: Hemmansägare Nils Oskar Nilsson, född 1 mars 1914,son till Anders Nilsson och Johanna född Olsson, gift med Elsa Margit född Månsson i september 1918, dotter till Olof och Elna Månsson. Barn: Jan Anders född 30 oktober 1949.”

Källa: kartbild.com

På den häradsekonomiska kartan här till höger ses fastigheten Vallarum 6:2 med nummer 13 som markera det området som fastigheten erhöll i samband med hemmansklyvningen. På den ekonomiska kartan från 1975 ses fastigheten med sin rätta beteckning 6:2.

Källa: kartbild.com

Olof Nilsson, Tyringe berättar 1971 i brev till Bertil Persson, Hårderup.

 Min far slutade sin drängtjänst 1892. De senaste fem åren var han anställd hos Ola Rydberg i Vallarum. Sista året var hans årslön 175 kr.

Han talade ofta om den stränga vintern 1888. Det föll då så mycken snö att de ansåg det lönlöst forsla bort den från gårdsplanen. De grävde därför en snötunnel mellan loglängan och ladugården. Så forslade de den vägen kreatursfordret mellan loglängan och ladugården.

Far gifte sig i slutet av år 1892. Tjänsten slutade vid den tiden den 24 oktober och nya tjänsteåret började den 1 nov.

Far och mor köpte ett litet småbruk om 6 tunnland i Starrarp.

Våren 1893 behövde far skaffa utsäde. Var skulle han då vända sig om inte till sin förre husbonde? Han gick således dit och framförde sitt ärende, och så följdes de åt till spannmålsmagasinet. Rydberg letade upp en s.k. klisäck av juteväv. Dessa rymde omkring 75 kg havre. Rydberg, så har far berättat, lade den tomma säcken på vågen. Med tummen och pekfingret stannade han så upp decimalvågens eggar och far tänkte då för sig själv: ”Är han så honda snål!”

Så fylldes säcken med havre, så mycket den kunde rymma och så blev det tid för far att fråga vad havresäcken kostade och då fick min far det överraskande svaret: ”Den kostar ingenting, för Du har varit en duktig dräng”. Far bara undra i hela sitt liv varför tomsäcken vägdes.

Må dessa rader vara en hyllning åt den reslige gamle, generöse bondehövdingen som far berättat om och så som jag ännu minns honom från mina barnaår.

Låt mig så berätta i korta drag om ännu en av Ola Rydbergs drängar.

1919 låg jag på Lunds lasarett och fick då som medpatient en ung man som också, liksom min far, varit dräng hos Ola Rydberg.

F.d. drängen berättade så här:”Det var en vacker vårdag, en måndag. Jag hade varit ute och roat mig på söndagen och det blev ganska sent innan jag kom i säng, men tidigt på måndagsmorgonen skulle vårbruket åter vara i gång. När jag hållit på med vårbruket några timmar började det kännas tungt i huvudet. När jag så kom fram till dikesrenen lade jag mig att vila och lät hästarna beta i det saftiga gräset. Jag glömde bort all vaksamhet och visste därför inte av förrän husbonden stod framför mig” och f.d. drängen fortsatte: ”Hade husbonden den gången skällt ut mig, som jag förtjänat, det hade jag glömt för länge sen, men vad han då sa till mig, det glömmer jag aldrig. Hans ord föll nämligen så här: ”Hör Du, min påg, ska Du ligga så här så får vi ta hem hästarna”.