Starrarp 3:10 (aktuellt nummer)
Adress | Sniberupsvägen 24 |
Aktuell period | 1893 - |
Areal | 716/4320 mantal |
Ursprung | Starrarp 3:2 (avregistrerat nummer) |
Beskrivning
1893 sker en hemmansklyvning av Starrarp 3:2 och följande nya fastigheter bildades:
A 3:10 716/4320 mantal äges av Nils Persson
B 3:11 13/720 mantal äges av omyndige Sven Persson
C 3:12 183/6480 mantal äges av Anna Nilsson
D 3:13 143/6480 mantal äges av Per Nilsson
E 3:14 143/6480 mantal äges av Nils Nilsson
I boken “Svenska gods och gårdar” var vidstående bild införd i mitten av 1940-talet tillsammans med följande text:
Postadress: Vollsjö
“Areal: Totalt 25 hektar, därav 15 åker, 10 skog. Tax.-v. 22500. Jordart: Svartmylla på lerbotten. Skogsbestånd: Barr- och lövskog. Mangårdsbyggnad uppförd 1874. Ekonomibyggnader uppförda i mitten av 1800-talet. 4 hästar, 8 kor, 5 ungdjur, 22 svin, 60 höns. Gården kom till släkten i slutet av 1700-talet och har gått från far till son. Ägare: Anders Nilsson född 21 december 1878. Son till Nils Persson och hans hustru Hanna född Persson. Gift den 4 april 1904 med Hilma Charlotta Jönsson född 28 december 1881. Barn: Georg född 1905, Nils född 1906, Hulda född 1907, Anna född 1909 (död 1932), Ester född 1911, Elsa född 1913, Erik född 1916.”
I mitten av 1950-talet kom boken “Skånes bebyggelse” del 1 ut och i denna bok finns vidstående bild av huset till fastigheten med tillsammans med texten:
Postadress: Vollsjö
“Areal: 26,4 hektar, varav 16 hektar åker, mulljord på lerbotten och grusbotten. Tax.-v. 43600. Djur: 2 hästar, 8 kor, 12 ungdjur, 10 svin, 40 höns. Mangårdsbyggnad från 1874, tegel under papptak, 9 rum, 1 hall, förstuga, kök, källare, elljus. Ladugård av siporex och sten under halmtak. Gården i släktens ägo sedan 1700-talet och övertogs av nuvarande ägaren efter fadern 1946. Ägare: Hemmansägare Nils Andersson född 14 maj 1906 på gården, son till Anders Nilsson och Hilma född Jönsson. Gift med Astrid, född Nilsson 13 januari 1919, dotter till Olof Nilsson och Anna född Nilsson. Barn: Birgit född 1946, Monika född 1952, Ingvar född 1954, Anita född 1956.”
Här till höger på den häradsekonomiska kartan från omkring 1910 ses fastigheten Starrarp 3:10 med nummer 26. Avstyckningen av fastigheten Starrarp 3:11 är inte utmärkt på denna karta. På den ekonomiska kartan från 1975 här under ses fastigheten med dess rätta beteckning 3:10 samt att fastigheten 3:11 också är utmärkt.
Här till höger ses en satellitbild över det aktuella området.
Ägare
Tidpunkt | Ägare | Anteckningar |
8 juli 1964 - | Nils Harald Andersson och Astrid Ingeborg Andersson | (bouppteckning- och skifteshandling) |
7 september 1963 - 8 juli 1964 | Dödsbodelägarna efter Anders Nilsson | (bouppteckning) |
20 juli 1918 - 7 september 1963 | Anders Nilsson och Hilma Jönsson | |
19 april 1915 - 20 juli 1918 | Anders Nilsson | (bouppteckning) |
20 oktober 1893 - 19 april 1915 | Nils Persson och Kjersti Pehrsdotter samt Hanna Pehrsdotter | (köp) |
- 20 oktober 1893 | Per Nilsson, Nils Nilsson och Anna Nilsson | |
Pehr Svensson och Anna Nilsdotter | ||
Sven Månsson och Karna Larsdotter (Starrarp nr 3 före 1836) | ||
Måns Svensson och Elna Trulsdotter (Starrarp nr 3 före 1836) | ||
Sven Svensson och Ingar Olsdotter (Starrarp nr 3 före 1836) |
Övrigt
Sniberupsvägen 24
Starrarp 3:10 Nils-Anderssons
Ägare År Kommentar
För samtliga nedan anges de år de levde
Sven Simonsson-Svensson och 1681-1747
Ingar Olsdotter 1692-1786 (osäker uppgift)
Måns Svensson och 1722-1798
Elna Trulsdotter 1734-1790 Elna född Östraby 10
Sven Månsson och -1820 Övertog gården 1789
Karna Larsdotter -1832
Pehr Svensson och 1805-1861
Anna Nilsson 1805-1845 Anna Skumpens dotter
Nils Persson och 1844-1915 Övertog gården 1867
1:a Kjersti Persdotter 1846-1871
2:a Hanna Persdotter 1851-1920 Kjersti och Hanna är systrar och födda på Hårderup 2. Kjersti dog i barnsäng när Anna (handlarefrun) föddes
Anders Nilsson och 1878-1963
Hilma Jönsson 1881-1969 Hilma född i Bregnahult
Nils Andersson och 1906-2000 Övertog gården 1946
Astrid Andersson 1919-1998 Astrid född i Sniberup
Dödsboet efter Nils Andersson, syskonen Birgit Persson, Monica Strömbeck, Ingvar Nilsson och Anita Nilsson 2000-
Gården har gått i släkten från far till son sedan 1600-talet.
Mark söder om landsvägen nästan ner till Starrarps skola hörde tidigare till gården. Det var Nils Persson som i slutet av 1800-talet sålde ifrån marken söder om bäcken för att få pengar till barnen i första äktenskapet när de skulle ha ut sitt morsarv. Anders Nilsson sålde i början av 1920-talet ifrån nuvarande Johan och Therese Lindes mark till sin bror Gottfrid Nilsson när han skulle bygga sin gård. Nils Persson odlade upp pärelyckorna norr om fäladen
Gården Starrarp 3 blev inte utskiftad vid enskiftet utan ligger fortfarande på samma plats. Före skiftet låg några fastigheter i i trädgården och norr om trädgården på åkern.
Gården där Skumpen föddes år 1776 lär har legat i nordvästra kanten av trädgården, alltså i hörnan utmed strädet och på strädet. Stengärdet i norra kanten av trädgården är väldigt fint lavat och det ser nästan ut som en husgrund så det är fullt möjligt att det legat en gård där.
På åkern ca 30 m öster om gården, alldeles nära landsvägen fanns förr en källa som man kallade Stockholmskällan. Den källan ansågs ge hälsobringande vatten. Man kan spekulera i om källan kan ha haft betydelse för Starrarps tillblivelse. Det måste ju vara en viktig förutsättning för var människor skall bosätta sig att det finns vatten lättillgängligt. NilsPersson fyllde igen källan med sten o dyl någon gång i slutet på 1800-talet. Skälet till detta lär ha varit att det en väldigt torr sommar, år 1867, då många brunnar sinade invaderades gården av människor som kom med sina kor och hästar och skulle vattna dem i källan och då blev grödan alldeles nertrampad på åkern. För att inte detta skulle hända igen tyckte Nils Persson att det var bäst att ta bort källan och fyllde den med sten. Än idag kan man se ett fuktigt område på åkern på platsen där källan legat.
Nuvarande boningshus byggdes 1874 av Nils Persson. Det kostade 4.000:- att bygga. På framsidan av boningshuset finns en platta med 1874 i romerska siffror samt initialerna på Nils och Hanna Persson. Dessutom finns en klocka målad på ett fönster. Visarna står på två minuter i halv ett. Troligen var det klockslaget när Nils Persson dog. Boningshuset är inte ändrat sedan det byggdes. På norrsidan sitter t o m samma fönster kvar. Alla innerdörrar med karmar, fotlisterna och ytterdörrarna är från 1874. Det tidigare boningshuset låg där staketet i norra kanten av gårdsplanen finns. Grundstenarna från boningshuset syns fortfarande tydligt. Fram till 1960-talet var gården trelängad med en port i södra delen. Gården var alltså fyrlängad fram till 1874 och fram till 1960-talet trelängad. Taken på uthusen var halmtäckta fram till 1960-talet.
Nils Persson var nämndeman, kommunalnämndsordförande och brandstodsordförande. Han var den som såg till att Starrarps skola blev tillbyggd år 1886. Nils och Kjersti hade tillsammans barnen Pehr (lantbrukare Fränninge 28 och bodde även i Tregubbahuset på sin ålderdom), Nils Nilsson-Frenning (civilingenjör Västerås) och Anna Nilsdotter (handlarfru Starrarp). Kjersti dog 25 år gammal i barnsäng när Anna var tre veckor gammal. På den tiden fanns det ju inte någon bröstmjölksersättning utan man lämnade iväg Anna till Bjälkhult för att ammas av en annan kvinna som hade mjölk över. Nils gifte om sig med Kjerstis syster Hanna. Systrarna var födda i Hårderup, i gården som Klang äger idag. Deras far hette Pehr Jönsson. Gården övertogs av deras bror Jöns Persson. Nils och Hanna hade tillsammans barnen Olof (mejerist Askersund), Anders (övertog gården), Måns (möllare Östraby), Vilhelm (mejerist hos brodern därefter flyttat till Amerika och dog där), Christina (dog 6 år gammal efter att andra barn hoppat på hennes mage), Gottfrid (lantbrukare, taktäckare, rökeri i Starrarp) och Otto (rörläggare känd Starrarpsprofil bodde i Tregubbahuset).
Nils Persson var en renlevnadsmänniska. Han var nykterist. Det lär han inte alltid ha varit. I sin ungdom levde han ett vilt liv med sprit, kortspel o dyl. Han blev omvänd genom en dröm. Han drömde om en ängel som stod på ena sidan om en flod och Nils Persson på den andra. Spelkort utgjorde en bro över floden. Floden bestod inte av vatten utan av sprit. Ängeln vinkade till Nils att han skulle gå över spritfloden på spelkortsbron till henne. Den drömmen tolkade Nils Persson så att ängeln symboliserade döden och vägen dit var sprit och kortspel. Nils Persson blev både nykterist och religiös på kuppen.
Sonen till Nils och Kjersti, Nils Nilsson-Frenning, ville i slutet på 1800-talet åka till Amerika innan han var tillräckligt gammal för att få lov att flytta. Enligt vad som sades ändrade prästen i Frenninge hans ålder i flyttbetyget så han blev äldre och därmed kunde åka till Amerika.
Anders Nilsson och Hilma Jönsson fick sju barn. Äldst var Georg, född 1905. Han och frun Helga hade en liten gård i Hårderup. Han hjälpte till på gårdarna i bygden och ofta hos Astrid och Nils. Dessutom ”tog han på betorna”. Nils föddes 1906 och övertog gården. Hulda föddes 1907 och var gift med skräddaremästre Nils Wallin och bosatt i Kungshult. Därefter fick Anders och Hilma två utvecklingsstöda töser, Anna och Elsa, födda 1909 resp 1910. Ester föddes 1912 och var gift med Gunnar Frid, anställd på eternitfabriken och bosatt i Lomma. Yngst var Erik född 1918, som var målare och bodde i Stockholm. Han hade ingen familj.
Anders Nilsson berättade hur det gick till när han skulle deklarera. Han gick ner i stallet och räknade kregen (kreaturen). Sen tittade han i börsen hur mycket pengar där var. Sen skrev han det på blanketten och så var deklarationen klar.
Nils och Astrid har barnen Birgit född 1946, Tomelilla, Monica född 1952, Lövestad, Ingvar Nilsson född 1954, Sjöbo och Anita född 1956, Lund. Nils kallades ibland rige-Nils eftersom han en gång i sin ungdom haft råd att köpa sig ett skrivbord. Nils hade väldigt bra betyg i skolan. Han hade sex stora A och resten små a. Att studera vidare var aldrig aktuellt på den tiden. Han var mycket intresserad av medicinlitteratur och särskilt intresserad var han av hjärnans funktion. Andra litterära favoriter var Vilhelm Moberg och Runeberg. Nils var en mycket stor djurvän. Han slog aldrig på ett djur. När han körde med häst och vagn klev han alltid av vagnen i uppförsbackar för att det inte skulle bli för tungt för hästen. En granne sa en gång att hade Nils kunnat dra vagnen själv hade han gjort det. Även de vilda djuren var han aktsam om. Han tillät aldrig att det jagades på gården. När det var tid att hugga klöver eller spannmål gick han alltid över åkern först för att kontrollera att inga fågelbo med ägg eller ungar fanns någonstans. Fanns det något sådant satte han en pinne där och körde runt om med jordbruksredskapen. Träffade han på ett rådjurskid spände han ifrån hästen och gick hem för att inte störa det och fortsatte arbetet en annan dag. Han var också rädd om naturen och tyckte aldrig om gifter i lantbruket. Toalett inomhus ville han inte ha för den förorenade vattendragen. Nils var inte mycket för moderniteter och någon påpekade att Nils behövde modernisera. Då påpekade Otto att det har han väl redan gjort – tidigare mjölkade han i halvlitersmått, nu mjölkar han i litersmått. Ett annat exempel på att Nils tyckte det var onödigt med moderniteter var att när det pratades om bantning. Nils tyckte det var bättre att gå till ma-gropen och hämta vatten istället för att dra in vatten i husen. Då höll man sig smal och vacker.
Källa: Monika Strömbeck m syskon
Bilder
Övrigt
Länk till Olof Nilsson, Tyringe, brev till Bertil Persson Olof Nilsson ang granskog